Camera Natura är en nordisk naturfototidskrift som prioriterar kvalitet i både text- och bildmaterial. Magasinet strävar efter att publicera bilder som innehåller något utöver det vanliga i färg, form och motivval. Tidskriften samarbetar med ledande naturfotografer från hela världen, vilket borgar för en mångfald av visuella upplevelser. Camera Naturas vision är att med naturfotografin som grund även spegla andra områden där människor och kultur spelar en central roll. Ett adelsmärke för Camera Natura har i alla år varit att hålla högsta kvalitet på bild och text samt på den tekniska framställningen. Tidskriften ges ut fyra gånger per år.

Camera Natura – nominerad till Svenska Designpriset 2011!

Svenska Designpriset är en tävling i grafisk kommunikation som är öppen för alla. Den arrangeras av Batteri Kommunikation AB i samarbete med CAP & Design.

LEDARE 1-2017

Väntan och förväntan

Den gångna vintern var, åtminstone i mina trakter, mestadels en grådaskig och likgiltig historia. Sådana perioder genom solvarvet väljer somliga att göra som flyttfåglarna. Vinterdagar utan snö är inga riktiga vinterdagar och när temperaturen mestadels ligger långt under nollstrecket blir denna årstid inte värd namnet. I början av december var många naturfotografers högt ställda förväntningar att snö och kyla snart skulle fixa fram ”nya” landskap och stämningar. Grafiska, rena ytor med många bildmässiga möjligheter. Men det blev som det blev. Nu har dessa förväntningar bytts mot nya, mot något av allt det som ryms i våren. En tid på året, möjligen mera fylld av längtan och förväntan än de övriga årstiderna.

Det ljusnar! Man känner att årshjulet har fått ett framgångsrikt samarbete med solen. Dagarna länger sig och det blir ett samtalsämne med upprymda känslor för de flesta. Vi vet vad som väntar. Nu kan vi lägga kapitlet vinter bakom oss. Snart kan i stället naturfotografiska drömmar som har med våren att göra förverkligas. Allt det där som bygger på livets återkomst. En tid då förväntan är det riktigt stora ordet. Men det är också en tid då vi kanske mer än annars möter innebörden i ett annat ord på f – nämligen förundran. Förundran över alla små och stora mirakel som sker i naturen. Förundran över livets gåtor. Ordet för oss till tankar om hur är allt det som sker möjligt.

När man förväntar sig något har man ofta en klar bild av vad det är. Förväntan är ett ord som ger plats för drömmar och planer, utan att lova för mycket. Det bär på en större grad av övertygelse än hoppfullhet, men utan att ge en hundraprocentig säkerhet. När det gäller årstidernas uttryck har vi fått lära oss att vara beredda på besvikelser, inte minst när det gäller att ”fånga” pånyttfödelsens tid. Våren kan ge sken av att vara löftesrik, men glider lätt iväg som en hal fisk och försvinner utan att det blev så mycket uträttat med kameran. Nya förväntningar kan bygga på gamla erfarenheter. Det kan ge en känsla av upprymdhet eller få igång ett sug efter att komma igång. Men om man har orimliga krav kan det snarare framkalla frustration och stress.

För ett par år sedan iakttog jag en grupp kamerautrustade japaner som stod och väntade på att norrskenets gulgröna ljusfenomen skulle blomma ut på himlen utanför turiststationen i Abisko. Jag fick veta att de stått där kväll efter kväll och väntat, men stora molnsjok hade grusat deras entusiasm. De hade gjort en lång resa i ett enda syfte och var nyfikna, ivriga och fyllda av förväntan, men också med ett stort mått av tålmodighet. Sent på kvällen var himlen klar och efter flera timmars väntan var äntligen lyckan gjord. Det gick inte att ta miste på deras glädje.

De flesta har minnen av otillfredsställande vintrar, höstar utan kulör i färgerna och somrar som regnat bort. Vår längtan och fotografiska aptit blir stor när vi under lång tid känt ”fotografisk torka”. När vi tappar inspirationen på grund av vädersituationen eller andra missräkningar. I bästa fall kan sådana perioder ge den kreative fotografen nya bildidéer och tänkbara planer för framtiden. Den egenskapen, att tänka fram nya mål och motivationer, är nog en av de viktigaste om man ser ett värde i att förnya sig och kanske rentutav utvecklas. För att få sådana impulser att växa behöver man inte nödvändigtvis vistas i naturen. Det kan ske saker när man läser en bok, besöker en konstutställning eller lyssnar på musik eller ett intressant radioprogram.

En sak har jag lärt mig genom åren som fotograf med naturen som det viktigaste motivområdet. Väldigt ofta är det NU som gäller. Men det bör vara ett nu utan stress. Att ta vara på tillfällena som ges eller skjuta fram det till morgondagen, kan vara den lilla skillnaden mellan att få eller inte få bilden som växte fram i en stark förväntan.

NÄSTA NUMMER
Kommer i juni

Pingvinland

Att resa till Sydgeorgien är ingen enkel sak. Först måste man korsa 185 mil av öppet vatten genom Scotia Sea. En resa som kan bli ett stormigt inferno. Hans Strand klarade resan med en lätt rullning över ett ovanligt snällt hav innan han nådde Sydgeorgien. Han mötte en miljö med taggiga bergstoppar, bländvita glaciärer och stränder med ett omfattande djurliv.

Prenumerera på Camera Natura