Camera Natura är en nordisk naturfototidskrift som prioriterar kvalitet i både text- och bildmaterial. Magasinet strävar efter att publicera bilder som innehåller något utöver det vanliga i färg, form och motivval. Tidskriften samarbetar med ledande naturfotografer från hela världen, vilket borgar för en mångfald av visuella upplevelser. Camera Naturas vision är att med naturfotografin som grund även spegla andra områden där människor och kultur spelar en central roll. Ett adelsmärke för Camera Natura har i alla år varit att hålla högsta kvalitet på bild och text samt på den tekniska framställningen. Tidskriften ges ut fyra gånger per år.

Camera Natura – nominerad till Svenska Designpriset 2011!

Svenska Designpriset är en tävling i grafisk kommunikation som är öppen för alla. Den arrangeras av Batteri Kommunikation AB i samarbete med CAP & Design.

LEDARE 2-2018

BETYDELSEN AV ÄKTHET

Att det inte går att tävla i vare sig musik, konst eller foto för att uppnå ett objektivt resultat är uppenbart. Det finns ändå skäl att försvara sådana verksamheter. Vi stannar upp en stund för ta del av en viss utövares arbete och får uppleva något som annars kanske inte nått någon uppmärksamhet överhuvudtaget. De som deltar får en fingervisning om vad andra tycker.

Många naturfotografer nämner i sina CV att de haft framgångar i olika internationella tävlingar. Och det är gott och väl så länge bilderna är framtagna efter de regler som är uppställda. De flesta naturfotografer strävar efter att skildra ögonblicket och det autentiska och skulle aldrig komma på tanken att föra någon bakom ljuset. Men så finns det de, ytterst få får vi tro, som inte bryr sig om betydelsen av äkthet.

I världens kanske mest prestigefyllda naturfototävling Wildlife Photographer of the year ertappades 2009 en vinnare. Den gången handlade fusket om en unik vargbild tagen då djuret tar ett språng över en grind mellan ett par stenmurar. Man kunde bevisa att bilden inte var vad den utgav sig för att vara. I själva verket kunde man styrka att vargen var tam och levde i fångenskap.

Efter den enorma uppmärksamhet som detta resulterade i hade man svårt att tro att något liknande skulle hända igen. Men i senaste upplagan av tävlingen var det dags. Vinnarbilden i kategorin ”Djur i naturlig miljö” blev diskad. Efter granskning visade det sig att djuret på bilden, en myrslok, var uppstoppat. Som bevis hade man en bild på en uppstoppad myrslok som står utställd till en av entréerna till Emas National Park i Brasilien. Arrangörerna till tävlingen lät fem oberoende experter granska bilden och jämförde den med en anonym fotografs bild på djuret taget vid nationalparken. Samtliga kom fram till att bevisen på anklagelserna var odiskutabla.

Jag försöker att förstå varför någon vill ta genvägen till framgång genom fusk. Jag tänker att möjligheten att manipulera en fotografisk bild har blivit kolossalt enkel. Kanske blir frestelserna för stora. Vi lever i en tid då allt fler söker bekräftelse. Kanske blir strävan efter att nå framgång det enda betydande?

Jag bläddrar igenom en publikation med namnet ”The international landscape photographer of the year 2017", med landskapsbilder från jordens alla hörn. Det är bilder av bergformationer, vulkaner, öknar och kustlandskap i häpnadsväckande ljus. Det är regnbågar och färgkaskader. Det förekommer också lågmälda bilder i återhållsamma färgtoner. Ett antal bilder känns realistiska och trovärdiga, men många ger mig känslan av att vara tillrättalagda med ljus, färger och effekter. Självklart måste en fotograf få uttrycka sig på de mest skiftande sätt inom ramen för konstnärlig frihet. Det får inte blandas ihop med det som beskrivs i exemplen ovan, där man medvetet försöker vilseleda. Men vi står inför svåra frågor som har att göra om äkthet och gränsdragningar.

Idag finns det programvaror som gör det enkelt att totalförändra en bilds ursprungliga karaktär. Kan vi tillåta oss gå hur långt som helst i förändringen av en bild som förväntas vara dokumentär, så länge det inte handlar om t ex inkopierade eller uppstoppade djur? Det rör frågor som vi inte kommer undan om vi vill att den fotografiska bilden även fortsättningsvis ska behålla sin trovärdighet.

Tore Hagman

NÄSTA NUMMER
Kommer i september

NJUTBART MED VILDMARK OCH TYSTNAD

Det är tyst och kallt när David Pattyn kommer till Valsavarenche. Han ska besöka Nationalparken Gran Paradiso i nordöstra Italien. Gran Paradisos historia sträcker sig längre bakåt i tiden än 1922 då den bildades därför att man försökte förhindra utrotning av stenbocken (Capra ibex). Dessa vackra djur jagades från 1600-talet långt in på 1800-talet för sitt kött, horn och ben, som vidskepliga män gjorde troféer av. Det är januari och det är just i den här perioden många gillar att komma hit för att njuta av vildmark och tystnad, sällsynt flora och fauna. I nästa nummer visar David Pattyn fler vackra bilder.

Prenumerera på Camera Natura